Boquería

Minns ni tapas? De var jäkligt populära i matsverige en gång i tiden. Men de senaste åren tycks det här fenomenet ha fallit i visst vanrykte. Kanske eftersom en del tolkningar av konceptet i Stockholm har varit ganska... flottiga. Men grundtanken tycks tilltala de flesta: smårätter ger dig chans att smaka på mer, och ger möjlighet att anpassa mättnadsgraden med matematisk precision. Därför känns Vassa Eggen-gängets hyfsat ambitiösa satsning på tapas i nytillskottet Boquería både väntad och välkommen. Restaurangen är inrymd i den nya Moodgallerian, som förutom just Boquería även inhyser ett gäng andra nya alternativ för den som vill äta en någorlunda värdig lunch en lördag i City - ett projekt som hittills varit dömt att misslyckas (vissa av de nya Moodställena tycks dock ha gått lite vilse redan från början: att Café Egoiste begär tresiffrigt för en tumnagelstor Tuna Melt får åtminstone mig att höja på ögonbrynen).

Tillbaka till ämnet. Boquería är uppenbarligen poppis, trots att restaurangen är vidsträckt blir det till att vänta en kvart på bord när vi dyker upp för sen lördagslunch. Miljön är fint om än lite självmedvetet iscensatt. Andra skribenter har kommenterat de små handdukarna vid borden, själv är jag mest imponerad av att man tagit bort innertaket och målat vartenda ventilationsrör i en mattblå nyans. Som en monokrom version av sixtinska kapellet, måste tagit veckor.

På menyn finns dels några olika brunchalternativ och dels tapas, av vilket vi koncentrerar oss på det senare. Efter beställning kommer de små tallrikarna och faten in allt eftersom. Pimentos de Padron, grillad paprika, är en smula kompromisslös (paprika och salt, that's it). Manchegon god men utan särskilt omnämnande. Steak Tartaren höjer nivån ett snäpp. krämig och fyllig. Godast är pescaditos fritos, alltså friture, alltså friterad hel småfisk. Vi pratar firrar på 2 cm med huvudet kvar, och det kan vara den godaste rätten som finns. På Boquería ackompanjeras de av en förtjusande majonnäs. Ok, jag har väl ätit vassare versioner av den här rätten närmare Medelhavet, men Boquería ska ändå ha en eloge för att den finns på menyn.

Så visst känns det hela sympatiskt. Framförallt erbjuds en lösning på det eviga problemet med att få en bit mat om man blivit strandsatt i City en lördag. Restauranger har blivit framgångsrika av långt sämre skäl än så.