Låt oss börja med fläsk. Fläsk är sannolikt den mest underskattade och misshandlade råvaran som finns, och då är konkurrensen hård på det området. Alla kan säker frammana bilden av en fläskkotlett som i allt väsentligt tycks vara gjord av cellulosa - till färg, smak och konsistens. Eller varför inte en bit karré så marinerad i MSG och socker att smaken är omöjlig att skilja från upplevelsen av att bita sönder en buljongtärning.
Jag spårar skulden till det här till den gravt
felaktiga föreställningen att mat är ett medel och inte ett mål
(och jag ber att få återkomma till detta). Detta i sin tur har
tagit sig uttryck i två fläskfientliga missförstånd. Pro primo
den nu allt mer ifrågasatta men av sociala myndigheter idogt
understödda tesen att fett skulle vara något dåligt. Med
utgångspunkt i detta tycks svenska konsumenter i årtionden har
efterfrågat magrare fläsk vilket skjutit produktionen av
marmorerade grisar i sank.
Pro secundo den rädsla för bland annat
trikiner som en gång - möjligen - varit befogad, men som nu helt i
onödan får folk som i övrigt är normalbegåvade att kremera sitt
fläskkött (jag är inte heller intresserad av att få trikiner, men
sjukdomen är fantastiskt ovanlig bland svenska tamsvin - när det
gäller de vilda kusinerna får jag kanske ändå rekommendera viss
genomstekthet). Men hopp finns! De senaste årens ökade intresse för
animalisk föda gör det allt lättare att nå den sublima
upplevelsen av en varsamt ugnsbakad fläsksida, eller säg ett fläsklägg som är trådigt p insidan med knaprigt på utsidan. Dagens övning blir dock en helt annan:
ett försök att återupprätta klassikern fläskkotlett.
Hur gör vi det här nu då? Man börjar
med att gå till sin lokala saluhall. Där tar man först en kölapp
till vinsystemet. Därefter går man till kötthandlaren och
upptäcker att just denna dag finns det en fläskkotlettrad med
vacker kappa. Denna köper man en tjock skiva av, och med tjock menar
jag mer precist att den ska väga cirka ett halvt kilo (vilket bör
räcka till 2 pax). Sedan går man tillbaka till systemet och köper
en flaska vin. Här kan man kanske ta en gammal klassiker: Cuvée
Margot (nr 5447). Vinkännarna brukar hävda att det är omöjligt
att köpa prisvärd bourgogne, åtminstone i Sverige och åtminstone
under tusenlappen. Men känslan räknas också, och prisvärd eller
ej kommer Margoten passa mycket bättre än de otäcka fruktbomberna
på topplistan. Därefter köper man ingredienserna till den risotto
som ska användas som garnering. Du behöver olivolja, gul lök,
carnaroliris, hönsfond, vitt vin, paremesanost. Slutligen en kvist
bladpersilja.
När du kommer hem lägger du inte
fläsket i kylen. Det här är viktigare än du kanske tror –
kotletten måste vara rumstempererad om den någonsin ska bli klar.
Den blir inte dålig av att ligga på diskbänken någon timme.
Jag utgår från att du är bekant med
processen att göra en välsmakande risotto, så jag går inte
närmare in på det. Men ett litet tips: snåla inte med oljan.
Så till fläsket. Kappan bör vara
minst någon centimeter tjock. Skär nu av svålen och knappt hälften
av kappan. Därefter skär du bort svålen och strimlar den. Spara.
Kappan som du skurit bort från svålen tärnar du och lägger i en
kall stekpanna. Sätt på medelvärme och stek tills istret smält.
Själva kotletten sätter man nu en stektermometer i, och kryddar med
salt och peppar på båda sidor. Härifrån är det smooth
sailing. Låt kotletten steka i istret, cirka 10 minuter på
varje sida, samtidigt med strimlorna av svål. Svag till medelvärme. Under tiden öser du kärleksfullt ister över
mästerverket. När innertemperaturen är 63 grader tar du upp köttet
ur pannan och låter det vila i minst 10 minuter. Svålen, som nu förhoppningsvis är knaprig, fiskar du upp och låter rinna av på papper. Häll bort lite av
istret – varför inte låta några matskedar gå i den risotton som
du eller närstående nu har lagat klart. Vispa ur pannan med några
matskedar vitt vin. Släng i lite persilja.
Tja, nu anar vi slutet. Skär upp
snygga bitar av fläskkotletten. Lägg upp lite risotto. Stekskyn
över. Garnera med persilja och knaprig svål. Det här är enkelt. Det hänger på kappan,
rumstempereringen och stektermometern.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar